vad betyder det gamla ordet ämne

Det gamla ordet ”ämne” betyder i grunden ”det något består av” – alltså materia, stoff eller substans – men har också gamla betydelser som ”förmåga/möjlighet” och ”det som något kan utvecklas ur eller handla om”.

Äldre betydelser av ”ämne”

I äldre svenska användes ”ämne” bland annat så här:

• Som ”förmåga” eller ”möjlighet”: till exempel att någon ”har ämne till” något, alltså anlag eller förutsättningar.

• Som ”det, varav något består eller blir till”: ungefär som ”material”, ”stoff” eller ”råämne”.

I historiska ordböcker förklaras det också som ”för sig bestående, självständigt ting” – alltså ett eget ting eller en egen substans.

Övergång till modern betydelse

Med tiden har ordet fått fler, mer specialiserade betydelser:

• I kemi: ”kemiskt ämne”, ”grundämne”, alltså en specifik substans.

• I skola och akademi: ”skolämne”, ”läroämne”, alltså ett studieområde som ”ämnet historia” eller ”ämnet matematik”.

På modern svenska kan ”ämne” därför både betyda något fysiskt (material/materia) och något mer abstrakt (ett ämne att tala eller skriva om).

Kort sammanfattning

• Äldsta kärnan: stoff, materia, det något består av.

• Utvidgad äldre betydelse: förmåga/anlag, möjlighet, utgångspunkt för något.

• Moderna betydelser: kemiskt ämne, skolämne, samt tema/ämne för samtal, text eller forskning.

Informationen bygger på historiska och moderna svenska ordböcker (bland annat SAOB och synonymordlistor).