varför får man inte tacklas i damhockey
I damhockey har man historiskt inte fått tacklas (utföra öppna kroppstacklingar) främst av säkerhetsskäl och på grund av stora nivå- och fysikskillnader mellan nationer, men reglerna är på väg att ändras på vissa håll.
Kort bakgrund – varför tacklingar förbjöds
I början av internationell damhockey tilläts tacklingar, men det blev snabbt tydligt att skillnaden mellan topplag (framför allt Kanada och USA) och nyare hockeynationer var enorm – både spelmässigt och fysiskt.
Inför VM 1994 togs därför tacklingar bort ur damhockeyn just för att de bästa lagen inte bara “körde över” de sämre målmässigt utan även fysiskt.
Syftet var bland annat:
- Minska risken för allvarliga skador och hjärnskakningar när spelare hade olika erfarenhet och fysik.
- Skydda mindre etablerade nationer så att sporten kunde växa globalt utan att matcher blev farliga slagsmål.
- Styra spelet mer mot teknik, skridskoåkning och passningsspel än ren fysisk dominans.
Regelverket skrevs om så att kroppstackling (en tydlig, definierad påverkan med höft, axel, överkropp för att separera spelare från puck) gav utvisning, medan viss kroppskontakt fortfarande är tillåten.
Vad är förbjudet – och vad är fortfarande tillåtet?
I de flesta internationella och nordamerikanska damligor gäller ungefär:
- Kroppstackling är förbjuden över hela isen: en spelare får inte medvetet köra in i en motståndare med axel/höft för att “sätta i väggen” eller sänka henne.
- Kroppskontakt är tillåten : man får gå in tätt vid sargen, använda kroppen för att skärma puck, styra motståndaren ut mot sargen och ta kamp om position så länge det inte är en ren tackling med kraftfull stöt.
- Spelare ska i stället använda vinkling/angling – alltså styra motståndaren i ofarligare riktningar och ta pucken med klubba och skridskoåkning, inte med full kraft-tackling.
Förenklat: “ingen tackling” betyder inte “ingen kontakt”, utan att de stora, explosiva propparna är förbjudna.
Säkerhet och skador – argumenten bakom
De vanligaste skälen till att tacklingar varit förbjudna i damhockeyn är:
- Skaderisk : När sporten byggdes upp fanns stora skillnader i både teknik och fysik, vilket gav fler skador när tacklingar tilläts.
- Hjärnskakningar : Fler och hårdare tacklingar ökar risken för hjärnskakningar – något hockeyvärlden redan brottas med på herrsidan.
- Skillnadsproblem : När ett fåtal länder var långt före andra kunde tacklingar göra matcherna rent farliga för spelare från mindre erfarna hockeynationer.
Samtidigt pekar flera tränare och spelare i dag på att avsaknaden av tacklingar inte nödvändigtvis minskar skadorna; den kan i stället leda till mer slashing, hakningar och obekväma situationer framför mål, eftersom spelare inte lär sig ta emot korrekt kroppskontakt.
Debatten i dag – många vill tillåta tacklingar
På senare år har diskussionen om tacklingar i damhockeyn blivit hetare, både internationellt och i Sverige. Några argument för att tillåta tacklingar :
- Spelet blir mer likt herrhockey, vilket vissa menar skulle göra sporten mer attraktiv för publik och media.
- Kvinnliga spelare är fullt kapabla att både ge och ta tacklingar om de får rätt träning, precis som i rugby, MMA och andra kontaktsporter.
- När tacklingar är förbjudna lär sig unga spelare inte att ta emot kroppskontakt säkert, vilket kan ge fler obehagliga kollisioner och “fulspel” i stället.
Flera profilerade spelare har öppet sagt att de vill ha mer tillåten kroppskontakt, framför allt axel-mot-axel från sidan, och menar att dagens regelverk ibland gör damhockeyn till en “no touching”-variant av herrspelet.
Viktig nyhet: Sverige har börjat släppa in tacklingar
En viktig uppdatering för din fråga: Sverige har tagit tydliga steg mot att tillåta tacklingar i damhockeyn på hög nivå.
- Sverige blev först med att på bred front tillåta mer tacklingar inom damhockeyn, vilket bland annat märks i SDHL där regeländringar gjort att spelarna kan spela mer fysiskt.
- 2025 beslutades det om regeländringar inför hösten som innebär att tacklingar i svensk damhockey tillåts i större utsträckning än tidigare.
- Spelare och tränare har sagt att regeländringen bland annat “rensat bort onödiga utvisningar”, eftersom normal, ren kroppskontakt inte längre måste blåsas sönder.
Det betyder att svaret på “varför får man inte tacklas i damhockey?” numera är
lite mer nyanserat:
Internationellt och i många ligor är tacklingar fortfarande formellt
förbjudna, men i Sverige har man på senare år börjat öppna för mer tillåten
fysisk kontakt och för vissa typer av tacklingar med kontrollerad kraft.
TL;DR:
Historiskt har tacklingar förbjudits i damhockey av säkerhetsskäl och för att
jämna ut skillnader mellan nationer, och därför “får man inte tacklas” i många
regelverk.
Men debatten är stark, många spelare vill se mer tillåten fysisk kontakt, och i Sverige har man redan ändrat reglerna så att tacklingar i damhockey stegvis tillåts mer än förr.
Information gathered from public forums or data available on the internet and portrayerad här.