En person som beskrivs som ”yverboren” är i grunden någon som är överdrivet stolt över sitt ursprung eller sitt land, ofta på ett gammaldags eller högtidligt sätt.

Kort förklaring

  • Ordet är ett gammalt svenskt adjektiv (numera sällsynt/ålderdomligt).
  • Det har dels betytt ”högboren, av fin/hög ätt”, alltså någon som ser sig som förnäm och upphöjd.
  • Det har också använts i betydelsen ”hyperboreisk, nordlig” – ungefär extremt nordisk – och därifrån fått nyansen ”överdrivet nationalistisk/jingoistisk”.

Hur är en ”yverboren” person?

En person som är yverboren kan uppfattas som:

  • Väldigt stolt över sitt nordiska/svenska ursprung, ibland på ett nästan skrytsamt sätt.
  • Lite ”storsvensk” eller chauvinistisk – ser sitt folk/land som bättre än andra.
  • Möjligen snobbig eller nedlåtande mot sådant som inte uppfattas som ”äkta” eller ”fint” nog. (Det ligger inbakat i äldre betydelsen ”högboren, högättad”.)

Ett sätt att förenkla det: tänk dig en person som både har en gammaldags adelstil över sig och samtidigt är överdrivet stolt över det nordiska, ibland så mycket att det tippar över i nationalism.