Narrativ betyder i grunden berättelse eller berättande, ofta i betydelsen ett sätt att beskriva och förstå en följd av händelser.

Grundbetydelse

  • I svenskan används “narrativ” som ett ord för en berättelse eller ett strukturerat berättande, alltså en kedja av händelser som hänger ihop till en historia.
  • Ordet kommer från latinets “narrativus”, som betyder ungefär “berättande”.

Narrativ i modern användning

  • I dagens språkbruk kan “narrativ” också betyda en ram eller tolkningsmodell för hur man talar om ett visst fenomen, till exempel “det politiska narrativet” eller “mediernas narrativ”.
  • Då handlar det mindre om en konkret saga och mer om den övergripande berättelsen om hur något “hänger ihop”, alltså vilken vinkel eller vilket perspektiv som dominerar.

Narrativ inom psykologi och samhälle

  • Inom psykologi talar man om narrativ som de berättelser människor skapar om sina liv, som ett sätt att skapa mening och förstå sig själva och världen.
  • Inom samhällsdebatt används “narrativ” ofta om kulturellt spridda föreställningar om verkligheten, till exempel ett narrativ om “den duktiga entreprenören” eller “den utsatta gruppen”.

Språklig och teknisk betydelse

  • I språkvetenskap kan “narrativ” också syfta på ett särskilt verbmodus som uttrycker att något återberättas.
  • I litteraturvetenskap och berättarteori pratar man om narrativ som den struktur som ordnar en berättelses början, mitt och slut, karaktärer och händelseförlopp.

Kort sagt: “Narrativ” betyder berättelse, men används ofta om de större berättelserna och tolkningsramarna som formar hur vi uppfattar verkligheten.

Information gathered from public forums or data available on the internet and portrayed here.