Ringhals 1 och 2 stängdes i förtid främst av ekonomiska skäl: låga elpriser, hög effektskatt och behov av stora investeringar gjorde det olönsamt att fortsätta driften, enligt ägaren Vattenfall.

Bakgrunden till beslutet

Vattenfalls styrelse beslutade 2015 att förkorta drifttiderna för Ringhals 1 och 2, som ursprungligen var planerade att köras till 2025 respektive 2026. Beslutet innebar att Ringhals 2 stängdes vid årsskiftet 2019/2020 och Ringhals 1 vid årsskiftet 2020/2021, alltså ungefär sex år tidigare än planerat.

Myndighetskrav eller akuta säkerhetsproblem anges inte som huvudanledning till avvecklingen; fokus låg på lönsamhet och framtida investeringsbehov. Samtidigt betonade Vattenfall att beslutet, när det väl var taget, inte kunde rivas upp enligt svensk lagstiftning om kärnteknisk verksamhet.

Ekonomiska skäl i detalj

Flera faktorer pekas särskilt ut av Vattenfall och medier:

  • Låga elpriser under en längre period, vilket minskade intäkterna från reaktorerna.
  • En då “betungande” effektskatt på kärnkraft, som slog hårt mot äldre reaktorer med hög kapacitet.
  • Stora kommande investeringsbehov för upprustning och livstidsförlängning, som bedömdes kosta mer än vad man skulle tjäna på fortsatt drift.

SVT och andra svenska medier beskriver beslutet som affärsmässigt: det ansågs inte längre ekonomiskt lönsamt att fortsätta köra R1 och R2 jämfört med att avveckla. Vattenfall uttryckte också i efterhand att förändrade politiska villkor (t.ex. om effektskatten) möjligen hade kunnat påverka, men att beslutet låg fast när det väl var fattat.

Politiska och energipolitiska dimensioner

Även om det formella beslutet var affärsmässigt har debatten kring Ringhals 1 och 2 varit starkt politiserad i Sverige. Kritiker har hävdat att skatter och politiska signaler gjorde kärnkraften mindre attraktiv, vilket i praktiken pressade fram en tidigareläggning av stängningen.

Vattenfalls dåvarande ledning har i intervjuer sagt att om vissa energipolitiska överenskommelser (t.ex. om skatter) funnits tidigare, hade det “förmodligen inte varit aktuellt” att stänga R1 och R2 på samma sätt, vilket förstärkt bilden av att politiska styrmedel var en del av bakgrunden. Samtidigt vidhöll bolaget att själva styrelsebeslutet byggde på kalkyler över kostnader, intäkter och risker.

Konsekvenser för elförsörjningen

Inför och efter stängningen har det pågått en intensiv diskussion om hur detta påverkar Sveriges elbalans, särskilt i södra Sverige. Före stängningarna stod Ringhalsanläggningen för ungefär 20 procent av Sveriges elproduktion; efter att R1 och R2 tagits ur drift sjönk andelen till cirka 12 procent.

Debatten har bland annat handlat om:

  • Risk för högre elpriser i södra Sverige.
  • Ökad importberoende vid kalla eller torra år.
  • Behovet av ny planerbar produktion (t.ex. ny kärnkraft eller kraftvärme) kontra mer vind- och solkraft.

Företrädare för Ringhals har även sagt att de gärna hade kört vidare alla fyra reaktorer om förutsättningarna varit annorlunda, vilket visar att kompetens och driftvilja fanns, medan de ekonomiska ramarna inte ansågs hållbara.

Vad händer nu på Ringhals?

Medan Ringhals 1 och 2 avvecklas fortsätter Ringhals 3 och 4 att vara i drift och har planerad långsiktig drift in på 2040-talet. Avvecklingen är ett långvarigt projekt som omfattar nedkylning, bränsleuttag, dekontaminering och rivning, samt noggrann hantering av radioaktivt avfall.

Vattenfall beskriver avvecklingen som ett stort logistik- och teknikprojekt där man måste planera ner på nivån “varje skruv”, vilket innebär att Ringhals under lång tid framöver fortfarande är en aktiv arbetsplats – men med fokus på rivning och säker avveckling istället för elproduktion.

TL;DR: Ringhals 1 och 2 stängdes inte för att de omedelbart var osäkra, utan för att de ekonomiska och politiska förutsättningarna gjorde fortsatt drift olönsam jämfört med att avveckla, med låga elpriser, effektskatt och stora investeringsbehov som huvudorsaker.

Information gathered from public forums or data available on the internet and portrayed here.