Ansjovis är lite lurigare än man kan tro: i Sverige menar man oftast en inläggning av skarpsill – inte själva fisken ansjovis – medan den riktiga fisken ansjovis säljs som “sardell”.

Kort svar på frågan

  • Frågar du “vilken fisk är ansjovis?” i svensk matlagning (typ Janssons frestelse) är svaret: skarpsill, arten Sprattus sprattus.
  • Frågar du biologiskt om själva fisken ansjovis är det arten europeisk ansjovis, Engraulis encrasicolus , en liten sillfisk längs Atlantkusten och i Medelhavet.

Svensk ansjovis i burk

  • “Ansjovis” i svenska och finska livsmedelsbutiker är en kryddad fiskkonserv gjord på skarpsill, en släkting till sill.
  • Skarpsillen fångas liten (ungefär 11–13 cm), saltas och läggs in med kryddor som kanel, kryddpeppar, lagerblad, nejlika och andra kryddor som ger den klassiska, sötsalta ansjovissmaken.

Den “riktiga” fisken ansjovis

  • Den art som heter ansjovis på riktigt heter europeisk ansjovis, Engraulis encrasicolus , och är en benfisk i familjen ansjovisfiskar.
  • Denna fisk förekommer längs östra Atlantkusten från södra Norge ned mot Sydafrika samt i Medelhavet och Svarta havet, och den säljs i Sverige vanligen inlagd under namnet “sardell”.

Ansjovis, sardell och sardin – ordkrångel

  • I svensk terminologi är “ansjovis” alltså främst en inläggning av skarpsill, medan “sardell” används som namn på konserverad äkta ansjovis.
  • “Sardiner” och “sardiner i olja” kan dessutom vara olika små sillfiskar beroende på produkt, vilket gör begreppen extra förvirrande för konsumenter.

Tips när du står i butiken

  • Titta alltid på innehållsförteckningen: där står vilken art det faktiskt är, till exempel “skarpsill (Sprattus sprattus)” för svensk ansjovis.
  • Behöver du klassisk smak till Janssons frestelse ska du välja svensk “ansjovis” (skarpsill-inläggning), inte en burk med “anchovies” i medelhavsstil, för då blir smaken betydligt saltare och annorlunda.

Information gathered from public forums or data available on the internet and portrayed here.